”Förlåtelse är min funktion som världens ljus.”

Jag visar min styrka genom att våga visa min svaghet, genom att vara ärlig och verkligen mena det jag tänker och gör, in i minsta detalj.

Jag förlåter min ”värsta fiende”. Jag känner ända in i ryggmärgen hur det känns att se över, se förbi, se på ett annat sätt.

Jag känner efter hur det känns att vara världens ljus. Jag är stark och stor och stolt som en fura i all enkelhet. Jag är liten och spröd som den fagraste lilja.

Jag lyser, jag ser, jag kan allt jag vill.

För mitt ego är det fruktansvärt att tänka att jag är världens ljus. Vilket högmod, vilken falsk blygsamhet. Andra kan kanske vara det – men inte jag.

Jag struntar i mitt ego – jag sträcker på mig, jag menar med hela mig att jag är världens ljus och förlåtelse är min enda funktion.