”Mitt sinne är del av Guds. Jag är mycket helig.”
Allt jag hör och ser är här och nu. Det finns ingenting annat. Jag är del av allting.
När jag uppfylls av detta i mitt hjärta känns allting så rätt, jag är så lycklig.
Jag älskar allting, jag känner min connection med Gud, jag känner mig helig.
Jag vet min funktion, jag vet varför jag är här.
När jag går in i dualismen, tar fram de gamla inlärda fraserna – du är där och jag är här etc – bygger jag upp muren som separerar.
Vad finns då annat att göra än att rasera denna mur och säga till mig själv:
”Mitt sinne är del av Guds. Jag är mycket helig.”
