”Gud är i allt jag ser eftersom Gud är i mitt sinne.”

Allting jag ser är inom mig.

Idag slås jag av tanken:

Alla är så upptagna med sina egna bestyr, ingen har tid med någon annan. Varför är det så?

Så lätt det är att projicera denna tanke på ”dem” utanför mig.

Jag tar tillbaka tanken, äger den, vänder på den:

Jag är så upptagen av mina egna bestyr så jag hinner inte med något annat.

Allting jag ser är jag, om jag ser en begränsning, lägger in en ”brasklapp”, så påminner det mig om att ändra mitt sinne och inse att ”Gud är i allt jag ser eftersom Gud är i mitt sinne.”

Jag ser dig som den Guds Son du är, ty du är jag, vi är ett.

Jag välsignar dig ty jag vill dig väl.

Jag sluter mina ögon och välsignar alla jag tänker på och finner att så småningom blir var och en alla och allting.