”Mer än någonting annat vill jag se tingen på ett annat sätt.”
Vad finns i varje ting jag ser?
Vad finns bortom, bakom, ja i dem?
Jag öppnar upp mitt sinne och ser att det är det eviga ljuset. Ljuset som förenar allting med allting.
Ljuset som finns i allting,
i snön som faller från taket
i taket som träder fram när snön faller
i träden utanför fönstret
på himlen – ena stunden blå, andra stunden täckt av moln.
Ute eller inne, det spelar ingen roll.
Jag vet inte vad något är till för. Jag släpper alla mina gamla inlärningar.
Jag talar till tingen, jag ber om att få se dem på ett annat sätt. Jag blir bönhörd. Jag känner en stor varm frid breda ut sig i mitt hjärta.
