”Guds frid och glädje tillhör mig.”

”Min broder, frid och glädje erbjuder jag dig, så att Guds frid och glädje kan tillhöra mig.”

Gud känner alla som en enda Son. Kan jag se alla som ett och en del av mig?

Våldtäktsmannen och hans offer? Mördaren och hans offer? Rasisten och hans offer?

Jag vet inte. Jag behöver hjälp för att kunna se ljuset i dem. Jag behöver träning och åter träning för att erbjuda dem frid och glädje.

Varje del av skapelsen är hel och allting är en del av skapelsen. Helheten är odelbar. Och jag kan inte se min helhet förrän jag ser den överallt.

Jag kan inte separera mig, jag kan inte värdera och döma. Ack så svårt det är att inte låta sitt ego gå in och avgöra vad som är värt att erbjuda frid och glädje.

Jag kan bara acceptera och försöka att se allting med kärlekens ögon, träna, träna, träna.