”Låt mig se att mina problem har blivit lösta.”

Jag inser att när jag rusar iväg, glömmer att sakta ner och lyssna till den Helige Ande i mig så får jag problem i många former. Ett problem i mitt liv har varit de otaliga gånger jag har gjort besök i den berömda väggen. Jag var aldrig nöjd med mig själv, jag presterade och presterade, aldrig tillräckligt mycket. Innerst inne tror jag att jag ville visa min pappa att jag dög fastän jag var tjej och inte hade tagit studenten.

I förrgår läste jag igenom mina dagböcker ett par månader innan jag fick min stora hjärnblödning. Jag blev så trött av att läsa dem och jag förstod hur ”galen” jag var då. Jag drevs av sorhetsvansinne, av att fixa allting själv fast jag trodde att det var Gud som låg bakom. Jag skulle vara bäst, veta allt, kunna allt – vilken skenhelighet, vilket andligt ego som härskade över mig. Det fick mig att totalt bryta ihop både kroppsligt och andligt.

Jag frågar mig varför jag läste detta just nu. Dagen därpå får jag svar genom att min äldsta dotter (som drabbas av upprepade utbrändheter) skall besöka en psykolog för att utreda varför hon blir utbränd hela tiden. Jag skall helt enkelt dela med mig av mina erfarenheter till henne. Mina erfarenheter liknar hennes.

Idag är allting annorlunda. Jag vågar vara saktmodig. Jag tar ett steg tillbaka och låter den Helige Ande i mig leda vägen, inspirera mig. Jag har allting, jag är tacksam och glad. Jag har inga problem med att identifiera mig som Guds Son även om jag glömmer det emellanåt.