”Gud är Kärleken i vilken jag förlåter.”

”Gud är styrkan på vilken jag förlitar mig.”

”Det finns ingenting att frukta.”

”Guds Röst talar till mig hela dagen.”

”Jag stöds av Guds Kärlek.”

Min kropp är en symbol för det jag tror jag är!?

Jag heter Agneta, jag är 70 år, lite gammal och idag vätskefylld.

Jag ger min uppfattning till den Helige Ande som tar den och omvandlar den till ett redskap för inlärning. Kroppen är ett kommunikationsmedel som är avsett att delas med andra i kommunion – i att vara i Gud.

Jag övar mig i att släppa taget om mina invanda tankar, det jag har lärt mig under ett långt liv som Agneta.

Det enda jag behöver göra är att vända mig i rätt riktning, att vara villig att ändra mitt sinne, att byta tankesystem från ett dömande, bristfälligt tankesystem till ett kärleksfullt och utsträckande sätt att tänka. Jag ställer in kompassriktningen och följer den utstakade vägen.

Världen kan upplevas upp och ner, och det är den ju. Jag genomgår en förändring, ingenting är som förut. Jag är inte en kropp, jag är fri, jag är som Gud har skapat mig.