”Det jag ser är en form av hämnd.”

Så länge jag har tankar som vill attackera, som är missnöjda och tycker synd om sig själv eller andra så är det så.

Varför slösa energi på att projicera ut dessa negativa tankar? De slår ju hela tiden tillbaka på mig själv. Jag ser det jag tänker!

Allting är en varseblivning som är tillfällig och jag varseblir sant eller falskt. Så skönt det är när jag upptäcker att jag kan ändra på min varseblivning, när jag lär mig att ifrågasätta det felaktiga, galna sättet att tänka på.

Jag har lärt mig att jag måste våga möta mina illusioner, mina rädda och attackerande tanker – ja helt enkelt erkänna dem, lägga upp dem på bordet och be den Helige Ande ta hand om dem och transformera dem.

Jag låter min varseblivning bli ett mirakel, jag klär det med kärlek, jag lär mig att se med anden, jag ser på min nästa med kärlek precis så som han/hon är – Guds son och fullkomligt oskyldig.

Ella, mitt ena barnbarn, berättar för mig att Andrea är hennes bästa vän. Tillsammans med Andrea är Ella alltid sig själv, hon behöver inte förställa sig på något sätt, de är som Ett – jag blir så lycklig när jag hör det.