”Jag har givit allt jag ser i det här rummet all den mening som det har för mig.”

Jag har genom mina tankar, mitt dömande och tyckande och bedömande ”klätt på” allting, lager på lager. Det är nu dags att klä av, helt och hållet, och låta allting vara precis så som det i sanning är.

När jag tycker synd om har jag gjort en bedömning av att den jag tycker synd om inte håller måttet enligt min bedömning. Vem är jag som kan veta det?

När jag befriar dig från mitt dömande, från mina behov finns bara kärleken och välsignelsen kvar. Jag är gentemot min broder så som jag vill att han skall vara mot mig.

Jesus säger: ”Du kan inte känna din fullkomlighet förrän du har ärat alla dem som skapades så som du.”