”Jag påverkas bara av mina tankar”.

Så sant och så enkelt!

Varför i hela friden tänker jag så mycket?

Så inrotat min tänkande är!

Vem är det som tänker?

Kroppen tänker inga tankar.

Vem är det då?

Jag tror att det är min hjärna,

men den är ju en del av min kropp.

Mitt sinne tänker – rätt eller fel. Sant eller falskt. Med Gud eller med egot.

Om jag tänker med egot så fängslar jag sinnet i min kropp.

Kroppen blir dess fångvaktare, men det är sinnet som ger alla befallningar.

Så bakvänt. Sinnet bestämmer men är ändå fängslat.

Så galet, så vansinnigt.

Tack för att jag förstår detta.

Att jag måste ändra mina tankar.

Jag måste vakta på mina tankar, iaktta dem och ändra dem.

När jag tänker med Gud befriar jag min kropp, ty jag är inte min kropp.

Och framför allt jag befriar mitt sinne.