”Rädslan binder världen. Förlåtelsen gör den fri.”

Jg frågar mig, ”vad gör jag här?”

Förlåter, blir svaret. Varken mer eller mindre.

Jag tänker på min mamma som gick ur tiden i början av året.

Jag förlåter mig själv för alla de begränsande tankar jag haft om henne,

Jag ser en ensam vit fågel flyga förbi i solskenet. En symbol för frihet och oskuld.

Jag vet ingenting. Jag känner mig så lätt. Det är som om ingenting betyder något längre.

Låt det vara. Acceptera.

”Försök inte sätta din egen prägel på allting”, säger min inre röst.

Allting har rätt att vara precis så som det är.

Jag befriar dig från mitt dömande.

Jag befriar dig från mina behov.

Jag har allting jag behöver i överflöd.