”Jag kan endast ge upp det som aldrig var verkligt.”

Tanken på tid varar bara en stund,

medan slöjorna skingras,

medan det ljusnar,

medan drömmen övergår i en lycklig dröm för att sedan helt försvinna.

Tiden försvinner, begreppen försvinner.

Jag glömmer det mesta som varit,

bara skönheten i det förflutna finns kvar.

Minnet av en gammal vacker sång klarnar mer och mer.

Minnet av en plats, så flämtande vacker, upptäcker jag är mitt hem hos Gud.

”Miraklet återställer inte sanningen, det ljus som slöjan däremellan inte har släckt. Det bara lyfter slöjan, och låter sanningen lysa obehindrad, eftersom den är vad den är.” Kap29.VIII.5:5-6