”Jag följer den väg som bestämts åt mig”

Jag tar ett steg tillbaka,

jag väntar och lyssnar,

efter alla mina år har jag lärt mig,

att jag ingenting kan av mig själv.

Frälsning är min enda funktion här,

Min del är nödvändig för Guds frälsningsplan.

Jag är beroende av Gud,

och av Rösten som talar för Gud,

jag har en längtan att komma hem.

Länge trodde jag att jag var beroende av arbete och av karriär,

att få visa mig duktig, duglig, ja bäst,

mitt motto var ”ända fram och lite till”

jag sökte att spränga mig själv.

Jag sprängde mig själv,

jag gick i bitar, i bitar jag format själv,

som en mycket krackelerad spegel.

Jag fann att där fanns ingenting,

det var bara storhetsvansinne.

Jag började från början,

fri från allt som hänt tidigare,

fri från allt som kan hända senare,

fri att leva här och nu,

fri att njuta o känna o tänka o vilja – NU.