”Kärleken Som skapade mig, är det jag är”

Jag har inte skrivit på några dagar,

hela huset har varit fullt av barn och barnbarn dygnet runt.

En mycket nyttig övning för mig,

att praktisera vad kärlek är och vad den inte är.

Inlärningen upphör när jag har förstått vad kärleken inte är.

Så står det i textboken 18.IX.12

Kärleken bara är.

Kärleken lär man sig inte.

För att förstå detta fullt ut

behöver jag titta på mina illusioner,

jag behöver erkänna dem,

se att jag har dem,

se dem rakt in i ögonen,

jag behöver möta mina rädslor.

Jag behöver praktisera förlåtelse hela tiden,

på allt som händer i mitt liv,

jag behöver sluta upp med att ”göra saker rätt”,

det säger ju bara att något är fel,

jag behöver sluta upp med att tro att det är mitt jobb att rätta andra.

Att förlåta sig själv betyder ju att jag tar händerna från ”ratten” i mitt liv,

jag slutar ”göra saker rätt”, vilket bara affirmerar att något är fel.

Att förlåta andra betyder ju att jag slutar upp med att tro att det är mitt jobb att rätta andra.

Jag gör således ingenting av mig själv,

jag väntar i stillhet på att den Helige Ande skall visa mig vad jag skall göra.