”Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är som Gud skapade mig”

”Jag är inte en kropp. Jag är fri”

Jag är så glad och lycklig över att tänka att jag är inte en kropp. Jag är fri.

Utan att förstå dess innebörd riktigt,

så älskade jag dessa ord i kursen från första början.

På något sätt kände jag mig inte som slav under min kropp,

jag hade fått ett viktigt budskap, som lade många pusselbitar på plats.

Men jag som alla andra går in i min ”gamla vana” i min glömska,

i min inlärda egoillusion och jag märker att den kommer från min rädsla,

min rädsla för döden, min kropps död, och alla andra kroppars död.

Och det är ju inget mindre än rädslan för Gud.

Jag fick uppleva ännu en fördjupning av budskapet

”jag är inte en kropp”

när jag hade en ”nära döden-upplevelse” för 7 år sedan.

Jag upplevde hur jag pendlade mellan

att sortera mina döda släktingars skelett (kroppar)

till att stiga ut i ett allomfattande ljus som inte var av denna världen,

ett ljus som omslöt allting, som hade allting,

där jag kände mig hemma och ville vara för evigt.

Detta gör att jag med hela mitt andliga väsen

vet att det finns ingen död.

Vi är alla Guds Söner och utan skuld.

Och om jag vårdar min ande, precis som jag vårdar min kropp,

så kommer dessa heliga stunder att öka och ta över.