”Kärleken är vägen jag vandrar i tacksamhet”

Jag känner mig så välsignad och lycklig.

Jag tackar för alla de ”fönster” som givits mig,

mina små välsignelser och glädjeämnen

är som fönster genom vilka jag ser ut och in

och innesluter allt och alla.

Jag tycks behöva dessa fönster,

som Gud har givit mig

och jag tacksamt tar emot.

Men jag upptäcker att fönstret är öppet,

öppet för mig att flyga ut,

öppet för mig att flyga in.

Jag ser att Gud ger allt till alla,

jag tar tacksamt emot Hans gåvor och delar dem med dig.

Ty alla har vi förtjänat rätten till kärlek.

Tack för att ni alla finns,

tack för att ni alla är fönster till allt,

tack för att ni hjälper mig att se,

att det enda som finns och betyder något är kärleken.

Tack Gud.