”Guds Namn är mitt arv”

Jag har inte skapat ljuset,

jag har inte skapat kärleken,

men jag är i sanning ljus och kärlek,

skapad av Gud min Fader till Hans avbild.

Det är vad vi är allihop, som en Enhet,

utan urskiljning.

Men jag, mitt ego, gav allting olika namn,

jag separerade allting genom att ”stoppa” allting

på dess ”rätta” plats och genom att tro att detta är sanningen.

Jag fängslade mig i en synnerligen kontrollerande princip.

I min begränsning lät jag allting stanna vid kroppen,

jag trodde den var allt.

Det börjar verkligen gå upp för mig,

att det finns inga gränser,

att allting hänger ihop,

att det är ok att sätta namn på allt och alla.

Det är bara ett sätt för oss människor på jorden att kommunicera,

men bortom detta finns ljuset och kärleken i allt och alla,

och om jag fokuserar på den så ser jag inte de begränsningar mitt ego sätter,

jag fortsätter som om ingenting har hänt,

stärkt av ljuset i mig, av Gud i mig.