”Jag är hemma. Rädslan är främlingen här”

När tankar av rädsla kommer för mig idag,

så ber jag att jag må inse att de är främlingar,

och att jag är hemma hos Gud.

Jag behöver inte acceptera tankar av rädsla i mitt sinne.

Men låt mig inte slåss mot dem,

låt mig i stället titta på dem med ömhet och förståelse,

och känna igen dem som endast ett misstag.

Jag kan lämna dessa tankar,

och gå tillbaka till mitt Själv,

och se dessa tankar som de illusioner de är.

Jag kan se på mig själv med kärlek.

Och från samma plats av tacksam medvetenhet,

ser jag alla mina bröder i samma ljus,

även om de fångats i rädslan,

även om de gjort samma misstag som jag,

att relatera från rädslan och säga ”jag är rädd”

i stället för att relatera till rädslan och säga ”jag upplever rädsla”.

Allt är ju bara varseblivning och det är jag som väljer vilket tankesystem

jag skall följa. Jag väljer att tänka med den Helige Ande,

jag väljer förlåtelsens liljor, vänlighet och nåd och glädje.