”Jag kan undkomma den värld jag ser genom att ge upp tankarna på attack”

I går fick jag ett ypperligt tillfälle att öva dagens tankegång.

Johan och jag var tillsammans med ett gäng på 30 personer

på Wallmans salonger. Det var Johans arbetskamrater med respektive.

Jag ville inte gå egentligen, följde med för Johans skull.

Jag förstår nu att jag redan innan vi kom dit hade laddat upp med attackerande tankar.

Min dotter kallar min attityd för ”att jag var på hugget”.

Jag såg bara vad mitt sinne var fyllt av.

Jag såg en alldeles för trång dukning, jag fick inte plats ordentligt.

Musiken var för hög, maten var kall och så vidare.

Jag blev utskälld av en av aktörerna/sångarna och jag skällde tillbaka.

Jag längtade bara hem och sa till och med till Johan att nu åker jag hem.

Han bad mig snällt att stanna.

Jag gick till damrummet och pratade med den Helige Ande.

Det har hänt mig många gånger förut, att jag varit i attack, backat ett steg,

och frågat den Helige Ande om hjälp.

Jag såg helt klart att orsaken till allt var mina tankar,

jag såg att jag försökt regissera situationen för att den skulle bli som jag ville,

och det blev den inte, mycket på grund av att jag ”tagit fram svärdet”.

Den Helige Ande bad mig släppa tanken och gå upp till de andra,

och framför allt stanna kvar för Johans skull.

Jag lät allting bara vara.

Jag gillar fortfarande inte dessa tillställningar,

och jag följer inte med nästa gång.

Jag lät Guds tanke ersätta min attackerande tanke.

Jag kände och känner frid.