”Jag ser bara det förgångna”

Dagens lektion talar om för mig att jag bara ser det förgångna.

Om jag helt släpper det förgångna så blir jag som en nyfödd,

jag behöver inte tyngas av mina tidigare erfarenheter.

Men tänk så mycket i denna världen som handlar just om att dela med sig av sina erfarenheter,

just för att binda ihop det som varit med det som skall komma,

och bara använda nuet som en kort övergång till framtiden.

Jag upplever att ju äldre jag blir desto mindre har jag användning

av det förgångna, av mina erfarenheter.

Det är säkert därför många av oss äldre får sämre minne,

och ser sämre med kroppens ögon,

just för att kunna vara i nuet,

just för att kunna se på våra bröder och systrar utan dömande.

Jag frågar mig:

är det möjligt att helt och hållet glömma/släppa det förflutna

och hela tiden vara ”på nytt född”?

Jag vet inte,

en början är att acceptera att jag ser bara det förgångna,

att jag behöver helt nya tankar om tid.

”Jag vet inte vad någonting, inklusive detta, innebär.

Och därför vet jag inte hur jag skall reagera på det.

Och jag kommer inte att använda min egen tidigare inlärning

som det ljus som vägleder mig.” T-14.XI.6:7-9