Jag tänker på friheten som kommer att komma när jag till fullo inser att jag inte är en kropp.
Jag är inte något som kommer att åldras och dö.
Jag är inte ett svagt litet ljus som kommer att slockna.
Jag är en evigt lysande stjärna i himlen.
Kroppen behöver min vård eftersom den är ett användbart instrument här på jorden men ingenting mer än det.
Tänk vilken glädje denna tanke skänker oss!
”Försök att identifiera dig med den del av ditt sinne där stillhet och frid råder för evigt.” Lektion 49.2:5
Jag är inte en kropp. Den kan bara skadas av mitt eget fördömande.
Idag kan jag välja att se min egen gloria. Jag behöver bara acceptera Soningen för mig själv.
Helt enkelt tona ut den fördömande kanalen och tona in förlåtelsens kanal.
Det lilla ordet Tack är så stort.
Det kan inte sägas ofta nog och från djupet av våra hjärtan.
Det är jag som tackar, det är jag som får tacksamhetens gåvor.
En del av mig är öppen för kärlek. Att ge kärlek och att få kärlek.
Jag tackar Gud, jag tackar mitt högre jag för så mycket, för allt.
ACIM lär oss att vi redan är vakna.
Vårt sanna jag visar oss vägen hem.
I detta rätta sinne bor den Helige Ande.
Han är en del av oss och en del av Gud.
Jag är så tacksam för mitt sanna jag.
”Du kan göra mycket för ditt eget och andras helande, om du i en situation som påkallar hjälp tänker så här:
Jag är här enbart för att vara sant hjälpsam.
Jag är här för att företräda Honom Som ha sänt mig.
Jag behöver inte bekymra mig om vad jag skall säga eller göra, för Han Som har sänt mig kommer att leda mig.
Jag är nöjd med att vara varhelst Han önskar, då jag vet att Han går dit tillsammans med mig.
Jag kommer att helas då jag låter Honom lära mig att hela.”
T 2.V.A.18
Allt jag gör, gör jag mot mig själv.
Glöm aldrig det!
Hur hälsar jag på människor i telefonen?
Hur reagerar jag på att bli avbruten?
Hur reagerar jag på nyheter av olika slag?
Hur behandlar jag fattiga och hemlösa människor?
Hur tänker jag om mycket rika?
Hur tänker jag om andra bilförare?
Vad säger jag om dem som inte är närvarande?
Listan kan göras lång.
”Guds lärare är generös på grund av Självintresse.” M 4.VII.2:1
”Du är ett enda Själv, fullständig och helad och hel, med makt att lyfta mörkrets slöja från världen, och låta ljuset i dig tränga igenom så att det kan lära världen sanningen om dig.” Lektion 95.12:3
”När du förlåter världen din skuld kommer du att bli fri från den.” T27.VIII.13:2
Den Helige Ande vandrar tillsammans med mig och Han är min ende Vägledare.
Jag fattar inga beslut på egen hand.
Jag vet inte vad som är bäst.
Den Helige Ande vet. Han är min Guide. Jag följer Honom.
Glöm aldrig det!
Att acceptera att det förflutna är borta är bara sunt förnuft.
Det är bara våra tankar om det förflutna som stör oss.
Att acceptera att framtiden ännu inte är här är också sunt förnuft.
Genom att ändra mina tankar och lägga framtiden i Guds Händer är jag fri att vara här och nu.
Tillit till Gud och att det finns en Guds gåva i allting är vad jag försöker lära mig.
Jag kan bara föreställa mig vad fullkomlig frihet från oro, smärta och rädsla kan innebära.
Undan för undan lär jag mig att lägga framtiden helt i Guds Händer.
Varje ögonblick har jag en möjlighet att välja vem jag skall lyssna till och följa – egot eller den Helige Ande.
Jag fattar inga beslut på egen hand.
De fattas antingen med avgudar eller med Gud.
Den jag väljer kommer att tala om för mig vad jag skall göra, tänka eller säga.
När jag frestas att attackera, blir irriterad eller rädd så väljer jag snabbt att lyssna till den Helige Ande och väljer ett mirakel i stället.
I varje ögonblick kan jag välja att lära mig de lektioner Gud vill att jag skall lära mig.
Förlåtelse är den funktion Gud vill att jag skall fylla.
Formen har ingen betydelse i sig, det är innehållet som räknas.
Jag frågar den Helige Ande hur förlåtelse kan ta form i mitt liv.
Hur kan jag se på illusioner och se den försvinna?
Hur kan jag släppa alla tankar på skuld?
Hur kan jag endast reflektera på kärlek i denna värld?
Jag är inte en kropp. Jag är fri. Jag är formlös och inte knuten till någon form över huvud taget.
”Varje gång du inte är helt glad, är det för att du har reagerat kärlekslöst mot någon av Guds skapelser.” T 5.VII.5:1
Vi söker alla Guds härlighet i sann ödmjukhet.
Här talar vi om Självet som delas av alla.
Där jag är en liten bråkdel.
Guds härlighet bor inte i mitt lilla separerade själv utan i det Själv som jag delar med mina systrar och bröder.
Jag ber; tysta mina tankar och låt mig höra Rösten som talar för Gud, som berättar för mig om Självet som vi alla delar.
”Ande är jag, en helig Guds Son, fri från alla begränsningar, trygg och helad och hel, fri att förlåta, och fri att rädda världen.” Lektion 97.7:2
Om jag verkligen ser att detta är mitt eget val – glädje eller smärta – skulle det då vara så svårt att välja?
Det är denna lektion som tar så mycket tid i anspråk.
Jag fokuserar oftast på kroppen och söker glädje i världen.
Det krävs så mycket inlärning och övning att förstå och acceptera att världen inte har något att ge.
”Jag håller på att lära dig att associera förtvivlan med egot och glädje med anden.” T 4.IV.5:6
