Bloggen

Vilken underbar bön dagens lektion börjar med; lektion 264:1

Jag tar mig tid idag och läser den högt för mig själv.

Jag låter världen välsignas genom mig.

”Fader, Du står framför mig och bakom mig och bredvid mig, på den plats där jag ser mig själv och överallt där jag går.

Du är i allting jag ser, i ljuden jag hör och i varje hand som sträcker sig efter min.

I Dig försvinner tiden, och rummet blir en meningslös övertygelse.

För det som omsluter Din Son och håller honom trygg är Kärleken Själv.

Det finns ingen annan Källa än Denna, och det finns ingenting som inte delar Dess helghet; ingenting bortom Din enda skapelse, eller utan den Kärlek Som håller alla ting inom Sig Själv.

Fader,Din Son är som Du.

Vi kommer till Dig i Ditt Eget Namn idag för att vara i frid i Din eviga Kärlek.”

Jag försöker släppa mitt invanda sätt att se på allting genom att kategorisera och utvärdera och döma.

Jag accepterar sakta men säkert den Helige Andes dömande i stället.

Jag väljer att se allting så som Gud skapade det, utan synd, oskyldigt och rent.

”Vandra i härlighet med högburet huvud och frukta intet ont.” T 23. Inkl.3:1

För att inte uppleva några olikheter måste jag sluta upp med att identifiera mig själv och andra med kroppen.

Vi är inte en kropp. Vi är fria. Vi är så som Gud skapade oss.

Vi är ett, vi är likadana.

Kroppen kan bli ett medel för att hela separationen i våra sinnen.

Kroppen är endets ett kommunikationsmedel.

Jag väljer att se bortom kroppens olikheter och ser Kristus i stället.

Vår sanna tillflykt och trygghet finns i Gud och inte i våra kroppar och egon.

Vi ser oftast våra kroppar som det som ger oss trygghet och allt som har med kroppen att göra.

Vi tolkar kroppen som om den vore vi.

Enda sättet att finna frid och se Vem vi verkligen är att ge upp vårt försvar av vårt falska jag och komma ihåg att sann och evig frid finns bara i Gud.

Jag tillåter mig själv att falla in i Guds trygga famn.

Gud är vår Källa, bara Gud!

När jag till fullo kommer ihåg det och accepterar det råder det inget tvivel om vem jag är.

Vi är alla del av Gud, fullkomligt oskyldiga och perfekta.

Om vi kommer ihåg att Gud skapade oss kommer vi också ihåg vår Identitet.

Vi är Guds perfekta Son.

”Kärleken vill bli känd, fullständigt förstådd och delad. Den har inga hemligheter; ingenting som den vill hålla för sig själv och gömma.” T 20.VI.2:5-6

Låt mig komma ihåg att det finns ingen synd.

Synd är vansinne.

Gud är Källan till allting och allting som i verkligheten finns är kärlek.

”Förnuftet ser en helig relation för vad den är; ett gemensamt sinnestillstånd där båda med glädje lämnar över misstagen för att få dem rättade, så att båda lyckligt kan bli helade som en.” T 22.III.9:7

Låt mig komma ihåg!

Hur ofta kommer jag ihåg dagens lektion under dagen?

Hur ofta stannar jag upp för att reflektera över den?

Hur ofta tänker jag på mitt enda syfte och mitt enda mål?

Jag behöver verkligen denna dagliga träning och övning!

I att ändra mitt sinne så att jag kommer ihåg;

• att jag är ett med Gud
• att Gud är mitt mål
• att Gud skapade mig

”Ge med glädje upp allt som skulle kunna stå i vägen för din hågkomst, för Gud finns i ditt sinne.” T 10.II.2:4

Jag är världens ljus. Det är min enda funktion. Det är därför jag är här. Lektion 61.5:3-5

Och förlåtelse är min funktion som världens ljus.

När jag ser på mina systrar och bröder utan tanke på det förgångna kommer jag att se och vara här och nu.

Vägen till Gud går genom förlåtelse.

Gud är målet, förlåtelse och sant seende är medlet.

Det finns ingen annan väg.

När vi lyssnar till egots röst söker vi anledningen till separation, synd, skuld och rädsla.

Allt detta hittade vi på och måste också göra ogjort genom att släppa det.

När jag upptäcker dessa känslor så ber jag; låt mig titta på dem och inse hur galna och meningslösa de är.

Låt mig vila i Gud, jag har inget annat mål än Gud.